Sport-Idol Dokumentär - Kontraktsskandalen

Kontraktet som skakade Spanien i grunden och Deportivo La Coruna för all framtid. Tre män, en katt, och en envis journalist kom att bli huvudvittnen i en gastkramande jakt på gärningsmännen.

På den lilla krogen tillika danslokal byggd av bambu pumpas bhangramusik på högsta volym. Människor trängs i baren och på dansgolvet, svetten rinner från pannor och den inhemska alkoholen säljer som smör denna kväll. Rökdimman ligger tät från golv till tak. Någon välter ett glas men ingen märker något för musiken och stämningen är på topp i den lokala festsalongen i byn Jawhar. Dom fyra männen som sitter i en ring runt en femte man mitt på dansgolvet verkar inte störas av den höga musiken eller dom fulla, outbildade fattiga byborna som dansar i otakt. Den femte mannen håller en pistol mot sin tinning och är en av deltagarna i det livsfarliga spelet rysk roulette. Mannen sticker ut från mängden med sitt sydamerikanska utseende och välbyggda kropp. Han har ett panikslaget uttryck i ansiktet och ska när som helst trycka av. Mannen med pistolen riktad mot sitt eget huvud är ingen mindre än Donato Gama da Silva, en av dom kändaste fotbollsspelarna i Spanien med över 500 officiella matcher i den spanska ligan och innehavare av ett antal utmärkelser för sina prestationer på fotbollsplanen. Han är folkkär men gammal, och med en karriär som ser sitt slut. Han är 39 år och har mindre än 6 månader kvar på kontraktet med den mycket kända spanska klubben Deportivo La Coruna. Men vad gör han där, på baren i den sömniga byn Jawhar, och varför spelar han rysk roulette med sitt liv som insats? Året är 2001 och landet är Indien.

För att kunna förstå varför Donato da Silva, mer känd som enbart Donato, befann sig på baren i Jawhar, måste vi berätta historien från början. Året är nu 1993. Efter att ha växt upp i Rio de Janeiro, Brasilien, tog han sitt pick och pack och flyttade till Spanien för att bli fotbollsproffs i Atletico Madrid vid 24 års ålder. Transfern uppmärksammades i brasiliansk media och många försökte profitera på affären, grannar till familjen da Gama ställde upp i intervjuer och butiksägare avslöjade till högstbjudande vad Donato år till frukost. Nu hade Deportivo La Coruna köpt Donato, och han skulle dela rum med sin nya klubbkamrat Bebeto och umgås med lagkamrater som Mauro Silva och Fran som ansågs vara några av dom bästa fotbollsspelarna i Spanien. Men problemen skulle snart staplas på varandra för Donato. Publiciteten i hemlandet Brasilien hade gjort att den brasilianska maffian fått upp ögonen för Donato. En medlem av det illegala nätverket Los Muertas, Liken, nässlade sig in i förhandlingarna kring Donatos övergång och skrev över stora summor pengar direkt till Los Muertas konto i Brasilien. Men varje gång polisen försökte spåra pengarna hamnade man alltid tillslut på samma konto, ett tomt konto tillhörande en lokal BenQ affär i norra Taiwan. Vi hör den nu pensionerade brasilianska poliskonstapeln Ribeira Hatman som då var ansvarig för brottsutredningen och expert på maffiaverksamhet i Brasilien.
-Jag skickade halva poliskåren till Taiwan, men vi kammade noll! Hans röst är trött och bräcklig, och med en svår demenssjukdom är inte poliskonstapeln vad han en gång var. Vi sitter ner i hans isoleringscell på det uråldriga mentalsjukhuset Grande Peredes en bit utanför huvudstaden Brasilia. Hit når inte ljudet av miljoner bilar och bussar som ska transportera arbetare och hemlösa till sina arbeten och fattighus. Det är bara jag och Ribeira Hatman, och hans lilla undernärda katt Ramos i cellen. Den gamle poliskonstapeln Hatman fortsätter berätta:
-Vi var underbemannade redan från början, hälften av styrkan hade jag skickat till Taiwan, och resterande delen var inte kvalificerad för att utföra något som helst polisarbete, än mindre en utredning om penningtvätt maffiaverksamhet med internationella kopplingar! Dom hade aldrig fått någon polisutbildning, dom skickades till oss direkt efter erhållen gymnasiekompetens. Med ett halmstrå i munnen och ett flin inte ens värdigt en argentisk hora!

Då polisutredningen stapplade kopplade den brasilianska maffian ett allt hårdare grepp runt Donatos hals. Han tvingades skriva under ett så kallat ”Travel agreement” i sitt kontrakt, vilket betydde att han var ”earthbound”, eller enligt spansk lag, skyldig att resa dit maffian krävde att han reste. Maffian hade sedan länge en långtgående dispyt med en indisk affärsman och man skickade tillslut Donato till regionen Jawhar för att förhandla fram nya regler kring sammarbetet över internationella gränser. Var ska denna berättelse sluta undrar ni? Det undrar jag också. Mitt under pågående forskning tar plötsligt informationen slut, varken wikipedia eller sökmotorn bing kan längre hjälpa mig, och jag reser en sista gång till Brasilien för att en gång för alla få ett värdigt slut på denna urartade berättelse om knark, ilegal fiskhandel och en hänsynslös maffia. På flyget ner, någonstans över Iran och med Mr Bean på den lilla tvskärmen och jordnötter i mina kalsonger, minns jag den spartanska inredningen i Konstapel Ribeira Hatmans cell. Jag bestämde mig för att besöka honom igen. Nu ville jag veta sanningen om Donato och maffians inblandning i kontraktsförhandlingarna med Deportivo la Coruna. Men han döljde något för mig, och för att krama ur honom dom sista pusselbitarna var jag tvungen att använda klassisk svensk tyst diplomati. Jag hade mellanlandat i Buenos Aires och plockat upp den fulaste jävla tandlösa gathoran jorden skådat, för jag mindes att den gamla gubben hade nämnt argentinska horor vid ett flertal tillfällen under våra möten i cellen.

Men allt föll pladask på mållinjen. Den argentinska horan hade svalt piller i mängder för att smuggla in i Brasilien, helt utan min vetskap. Hon avled på flyget och jag avsade mig alllt ansvar för kvinnan. Utan lockbete hade jag nu inga riktlinjer för hur jag skulle bemöta den demente poliskonstapeln. Det fick bli den tuffa stilen för att få fram informationen. Jag låste in mig i cellen med Hartman och katten Ramos. Vi spenderade 8 dygn i cellen utan att igentligen frå fram någon väsentlig information eller ledtrådar som kan föra berättelsen i ny riktning. Nedan följer korta anteckningar från min vistelse i cellen.

Dag 1: Katten Ramos ylar och vill ut. Hartman vet inte vem jag är, demensen har tagit överhand.

Dag 2: Skelettet syns tydligt längs med ryggraden på katten Ramos. Hur gammal är katten, hur länge har han bott i cellen med sin värd?

Dag 3: Katten Ramos har dött av svält. Jag tryckte upp resterna av katten i nyllet på den gamle poliskonstapeln, men han vägrar prata.

Dag 4: Eldupphör. Tystnad hela dagen. Personal på sjukhuset bankar på dörren och vill in.

Dag 5: Vi lyssnar på lokalradio och dricker vatten. Cellen stinker av död katt.

Dag 6: Jag attackerar med full kraft. Pressar gubben om allt möjligt, något som ka få honom att minnas. Lönlöst.

Dag 7: Jag förbereder mig för hemresa, både mentalt och fysiskt. Jag har gjort ett halsband av resterna av katten Ramos som nu hänger runt min hals. Orange och vitt i en fin mix.

Dag 8: Ribeira Hartman är nu i så dåligt skick att jag tvingas öppna dörren och släppa in personal i cellen. Jag tackar för mig och beger mig till flygplatsen. Jag stannar till vid en hamburgerrestaurang och njuter av pommes innan hemresa.

Donato lever än idag, och hur natten i Jawhar slutade kommer jag inte att spekulera i. Den brasilianska maffian är idag ännu mäktigare och skördar fler offer än någonsin.

Agathon Sax

Comments

Agathon är min

January 29, 2013 by Anonym (not verified), 5 years 12 weeks ago
Comment: 10863

Agathon är min älsklingsjounalist, tänk vilken talang

Bra

January 26, 2013 by Anonym (not verified), 5 years 13 weeks ago
Comment: 10862

Bra

Tweets

Aktuella resultat