Syndicate contentOpinion

Vindarna i Sydafrika

Jag reste till Sydafrika. Vad jag väntade mig var fotboll. Men jag fann så mycket mer. Jag, Ali Bengtsson, ska berätta om mitt äventyr i landet där vindarna styr.

Vad har jag kommit till? Lukten av bränd mat och fattigdom möte mig på flygplatsen.

En man utan byxor låg hungrig på marken utanför flygplatsen. Jag nickade kort till mannen. Jag räknade inte med att han skulle nicka tillbaks, men istället han log det bredaste leende jag någon sett.

Mike Tucker: Historiken talande när Allsvenskan får överlägsen segrare

Molntäcket spricker upp, dimman lättnar och i en tallgren häckar ett gäng bofinkar. Jag promenerar, jag funderar, framför mig går en man och plockar fimpar i Pildammsparken. Det är sannerligen soligt, ett stenkast bort springer små knattar och spelar boll. Man kan utläsa ett vårtecken, mitt i min yrsel efter allt för många spetsade capuchinos, det är dags för Allsvenskan igen - världens kanske mest underskattade fotbollsliga.

Det blir ett hårdsatsande, charmigt fotbollslag som tar hem den största bucklan i år. Och det överlägset. Vi kommer att få uppleva en unik Allsvenska, med ett scenario vi inte sett sedan 1936. Sydeuropeiska influenser, sjönsjungande fans, nyintränade varianter och en yttre attityd-boost kombinerar skönhet med framgång hos årets vinnare.

Ali Bengtsson: DIF tar guldet

Lag som Hammarby, Djurgården och Helsingborg har räknats bort av många så kallade experter. Men det är långt ifrån ovanligt att de som på förhand sett svagast ut reser sig och drar ner brallorna på experter och toppkandidater. Uträknade, hånade, bortglömda. I år blir outsiderns år i Allsvenskan.

Vi på Sport-IDOL är stolta över att inte ha sålt ut oss. Vi har kanske inte sålt lika många lösnummer som de stora drakarna, men vi har slitit i motvind och aldrig gjort avkall på vår integritet. Det är den integriteten som gör att vi vågar sticka ut hakan. Det kommer vi att fortsätta med under det fortsatta sportåret 2010.

Mats Härd: Ojämnheter i Frölunda

Vi hade inga tandpetare hemma när jag växte upp. I Elitserien är det jämnt som i munnen på en skolpojke med tandställning.

Hade man fått något mellan tänderna var det bara att bita ihop. Kanske använda en servett som tvinnats mellan fingrarna. Och efter middagsmaten spelade vi pingis. Dofter av garage och mandelfisk.

När Frölunda fortfarande hette Västra Frölunda såg jag dem kämpa för existensen i ett grått Scandinavium. Igår var det ett mätt lag som åkte ut på isen, bortgömda och bortglömda i fyrverkerier och hokus-pokus.

Linköpingsspelarna var mer taggade. Igår igen.

En röst från söder: "Smulan" Elmborn gästar Sport-Idol

Det var i mitten av sjuttitalet å´ ja´ satt å´ dega vid stolpen på Odenplan då re´ dök upp en näsa å´ sa att ja´ skulle krana till Grönan, han sa att han ville braita ett rörhöns för han va lite sugen.

Ja´ gav järnet å´ släppte av näsan vid stora porten. Han sa att jag skulle simma lugnt medan han skaffa hem en brutta, men han va visst ingen prins Charming för han kom ut helt solo. Men du sa näsan jag har ett säkert kort i Katrineholm så stoppa benet i källarn å´ dra, visst sa ja´ lägg ett halvt tegel på disken så ska re´ bli åka av, han slanta upp å´ ja´ drog järnet söderut.

Tweets

I fokus: