Det kuklösa våldet

Jag sitter här med en starköl i knät och trycker i mig bacon min thailändska fru stekt till mig. Jag är så jävla förbannad. Det kokar fan i mig. Var fan är slagsmålen, passionen, viljan? Matcherna är en enda lång transportsträcka till straffar. Tacka vet jag ishockey, där slåss dem i alla fall. Samtidigt som Brasilien-Colombia rullar på tv-rutan har jag min Ipad i soffan. Jag söker mig fram till det legendariska slagsmålet mellan Tie Domi mot Bob Probert från 97 på youtube. De vevar på varandra i 16 minuter utan reklampaus. DET kallar jag underhållning. Jag sneglar upp på tv:n och undrar, när fan ska fotbollen lära sig?

Den förbannade fjollan Neymar trippar runt på planen som en liten jävla ängel. Krossa hans knäskålar och bryt för pepsi-reklam innan jag eldar upp min tipsrad. Helvete vad trött jag blir på VM.

Man säger att publiken är den 12:e spelaren. Som tur är har jag stängt av ljudet från tv:n och lyssnar nu på min fru som ringer sina släktingar i Thailand. Gud vet vad hon säger, jag förstår inte ett ord. Antagligen snackar hon skit om mig. Nu ramlar Neymar och domaren blåser. Jag orkar inte mer.